Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som mattas och småningom utplånas likt
isfacetter på en ruta.
En liten gumma med en fällstol på ar-
men, linkar hela vägen före Anita. Hon
skall nog också till julottan.
Så blir det ett virrvarr af fotspår i snön.
Kyrkans upplysta fönster skära sig skarpt
ut ur mörkret, klockringningen ■ faller som
tunga klubbslag från höjden — Anitas Ca-
uossavandring har nått sitt slut.
Hon tumlar in genom kyrkodörren och
faller ned på närmaste bänk. Ögonen sluta
sig och hufvudet sjunker tillbaka mot den
hvita väggen. Halft medvetslös hör hon
psalmsången brusa omkring sig, hör den åter
drunkna i den hostande och snytande tyst-
nad, hvarur den uppstått, och så häfverpre-
sten upp sin röst, däst och morgonkulen.
»Ära vare Gud, frid på jorden, männi-
skorna en god vilja.»
Anita spratt upp. Som pilar stungo de
välkända orden henne. De borrade sig fast
i hennes medvetande och fördubblade ånge-
sten. Att »ära Gud» — var det icke att
försaka lifvet? »Frid» — gaf endast döden.
»En god vilja» — det var att dö nöjd, så
tydde hon i sin ångest julens hälsning.
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
