Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
först och främst blef den närmaste, — den,
hvars corps de logis det gula huset varit —
hemburet som offer.
Men själfva huset fick stå kvar — stads-
fullmäktige vete hvarför — när dess äpple-
träd och jasminhäckar ströko med. När
parkens åldriga jättar föllo och man sköflade
rabatterna, som fulla af blomster ringlade
sig i gräsmattorna inom ramen af snäckor,
bländhvita utanpå, pärlemorskära inuti.
Där det förr var så brokigt af nejlikor
och löfkoja, af »gossen i det gröna» och
»prins Gustafs öga», där utbreder sig nu
gatans enformigt grå makadam. Och det
gula huset vänder ett af sina hvassa hörn
däremot, likt en gammal tvärvigg, som nekar
att följa med tiden. Det alldeles liksom
skäms att ställa sig i led med de unga res-
liga stenspolingarne, hvilka i trygg re-
gelbundenhet stödja hvarandra gatan ut-
efter, som ville de säga: »Vår fulhet är vår
styrka».
Men det är icke endast gnatig butterhet
öfver det gamla huset, utan äfven sorg. Det
är dysterhet och mörker i de fönsterögon,
hvarmed det nu blickar ut i världen. Och
det är ej att undra på, ty de måste ju oaf-
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
