Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tant Ann-Beate nickade för sig själf,
men det undgick honom.
»Detta började bli olidligt och mitt hu-
mör led. Med mitt tålamod var det till ända,
och det kom till uppträden. Det ena ordet
gaf det andra, och jag lät Marion veta, att
jag icke var van att underkasta mig dylik
peuiteus. »
»Min stackars lilla flicka — åh!»
»Ja, nu är det rent förbaunadt. Marion
aftvang mig bekännelsen, att jag äfven under
vår förlofniugstid — nå, den räckte ju ett
helt år. Men jag trodde, att hon var för-
ståndig och hade lärt sig inse skillnaden på
man och kvinna.»
»Det har hon, men icke i den bemär-
kelse, du tycks tro».
»Nej, jag har börjat misstänka detta».
Kaptenen rynkade pannan och hans blick
naglades mörk fast vid mattans rosor och
förgätmigej.
»Jag trodde, att det var den sannskyl-
digaste lilla kvinna, jag gifte mig med. Alla
sjöngo hennes ljufhets lof — tant Lisette
hade tillämpat en så ovanligt lycklig upp-
fostringsmetod. Nå, hon är ju också för-
tjusande — vete Gud!»
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
