Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slâ rot hos mig, utan att någon visste
i hvilken grad — knappast jag själf,, förr
än nu — mt. Och nu kan jag icke vika.
Mitt kraf på åtminstone någotsånär sedlig
jämställdhet med Harald med min make,
■ förtär mig. . . tillintetgör mig. Åh, tant
Ann-Beate, hvad skall jag taga mig till.»
Men den gamla satt tyst och bekymrad.
»Har jag icke rätt i min fordran? Bör
icke Harald gifva mig detta prof på sedligt
allvar?»
»Det är knappast klokt,» inföll tant Ann-
Beates sorgsna röst.
»Klokt?»
Marion reste sårad på hufvudet.
»Tänk efter om icke din envishet också
har väl mycket att säga i denna sak.»
»Du är icke i kontakt med mig. Klok-
het envishet! Jag känner icke igen tant
Ann-Beate i afton,» svarade Marion häftigt.
»Harald var här, nyss — en stund in-
nan du kom, min lilla flicka.»
Marion sprang upp.
»Harald — här! Nå han . . .?»
Tant Anu-Beata nickade.
»Ja, han talade om alltsammans.»
»Då då framhärdar han.»
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
