Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bitter kraft utslungade fråga. Så återtog
Marion:
»Stackars tant Lisette! Helt visst dog
hon i tron på att i mig ha uppfostrat en
den förträffligaste hustru, och så stupar jag
omkull på själfva äktenskapets tröskel.»
»Ah, gif efter! Ja, ja, se icke så på
mig, jag näus icke gifva dig ett annat råd.
Hvad vinner du — hvem förstår dig? I en
tid, då man är mest böjd för att fästa de
gamla sedlighetskrafven vid dumhetens skam-
påle för att taga upp 113m, halft obegripliga.
Kvinnor, sådana som du, om de fullfölja
sina idéer, äro för tunga för den nya tidens
flod, som är i antågande. Det är blott det
lättare godset, som skrattande och yra skola
kunna gunga på vågkammarna.»
Ann-Beate teg. Minnet af hennes lifs
långa sträfvan störtade’ öfver henne, och hur
nu allt måste snart vara slut. Något nytt
höll på att bryta in, men hon stod på graf-
vens rand och förmådde icke med mera, än
att ironiskt vinka med handen däråt. Hen-
nes sista kraft måste egnas Marion.
»Kasta icke bort Harald för denna idés
skull. Han är så god och hederlig, ehuru
han under sitt afskilda sjömanslif fastnat i
161 II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
