Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aktiga småleende. Men hon satt kvar långt
efter det herrskapet Herz gått in. Och hen-
nes lidande blick fortfor att glimma ut i
ovädersskymningen ända tills sista spår-
vagnsklockan upphört att pingla, skramlet
af åkdon minskats och sorlet af steg-steg-steg
dämpats. Då kröp hon ned ur fönstret,
stängde det och tände sin lampa.
Hon tog fram skrifdon, och utan att
besinna sig lät hon pennan raspa i väg på
papperet, nästan såsom en sömngångerska
eller en, som hypnotiserad lyder en annans
vilja. Det var gångna sömnlösa nätters och
arbetslösa stunders vilja af plågsam tvekan,
fattadt och öfvergifvet beslut, hon nu lydde.
»Käre Harald.
Det förefaller mig som vore mina dagar
räknade — de måste vara det, så ändamåls-
löst som mitt lif är. Dagligen gör jag mig
dessa två frågor: »hvarför föddes jag?» —
»hvarför dör jag icke?»
Men det var min mening, att du aldrig
skulle få veta detta. Jag ville hälst, att det
aldrig skulle komma till din kännedom hur
i grund sköfladt mitt lif är — icke emedan
jag önskar skona dig, ifall du tror dig äga
någon skuld, utan emedan det är så dumt
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
