Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vår läkare är så snäll. När Edvin
kommer be vi honom hämta honom.»
»Det tjänar till ingenting — nu.»
»Jo — jo visst. Säg bara icke så —
det är så förfärligt sorgligt.»
Hvad var det nu igen? Jo, leendet.
»Den lille är väl söt?»
»Hänförande!»
Marion slöt ögonen, famlade ännu en
stund i kaoset af dunkla hågkomster, be-
mödade sig om att klara sig till några artiga
och välvilliga ord, men tappade bort sig i
medvetslöshet.
Minut efter minut gick, det bief en kvart,
halftimmen. Då kom en svag, svag rodnad
på Marions kinder, liknande återglansen af
eu skär la France-ros mot gult atlas, och
plötsligt öppnade hon åter blicken, stor och
ångestfull.
»Nej — gå, gå! Det känns så under-
ligt .. . jag är icke van vid någons närhet.
Ni tar bort luft för mig — plats . . . och
era händer, för Guds skull tag bort dem.»
Fru Herz bief rädd och gjorde som den
sjuka bad. Kom då aldrig Edvin!
»Försök att vara lugn. Min man är nog
snart här, men dessförinnan törs jag icke gå »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
