Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är så besynnerligt — så ljufligt
mi. Det är soin stode jag lutad intill ett
knä — en hand stryker mitt liufvud och en
röst liviskar: ’mammas lilla flicka... mam-
mas —’ Att sådant där, så aflägset, ännu
kan gå igen. Och bara därför att ni är
vänlig och håller min hand. ’Mammas lilla — ’
Tänk om mödrar visste hur deras barn en
gång skola dö,» afbröt hon sig med något
högre röst.
Fru Herz var nu säker om att hon
skulle få mjölkkastning, men satt modigt
kvar. Marions hand omfattade hennes i ett
hårdt grepp, den glanslösa blicken vardt med-
vetnare och rösten något jämnare.
»Om min mor, när hon klädde mig i
blå kjol och axelrosettcr af fladdrande band,
kunde se hur fattiglikvagnen skramlar i väg
med mig! Följd af ingen... Och — ingen
— klocka —
Det rosslade häftigt till i det fruktans-
värdt arbetande bröstet. Men de eljest så
tystlåtna läpparna ville icke upphöra att tala.
De öppnades och slötos — öppnades ånyo,
medan det slocknande minnet ansträngde sig
att samla ihop orden.
»Ingen — klocka — skall ringa. Men
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
