Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fått färg af en outredd förlägenhet, och ögonen
glänste emot honom, varma och rädda.
»Du får väl inte hufvudvärk af den
starka blomsterdoften,» sade han tankspridt.
»Nej, visst inte.»
»Elsa!»
Han tog ett steg emot henne och lade sin
arm om henne. Det var längesedan hon känt
en så innerlig smekning, och hon fick
plötsligt tårar i ögonen. Å herre Gud, fanns det
då verkligen en enda människa, som höll af
henne, var hon inte så eländigt ensam som
hon trott dessa långa månader? Varsamt lät
hon sin hand glida öfver hans vackra, jämna
panna, och hon tänkte mycket godt om honom,
för troligen hade han ändå räddat henne från
hvad som så länge kallats förnedring, att det
slutligen för de svaga blifvit det.
»Tror du, att vi ska kunna trifvas här,
Elsa? Minns du, att jag drömde mig det gröna
huset som en mussla, hvilken skulle innesluta
vår fria kärlek som den dyrbaraste pärla?»
«Ja, jag minns.»
»Nu stå vi på sätt och vis på brända
tomter. Jag kan inte se saken på annat sätt.
Men jag vill hoppas, att vi ändå ska få ut något
bättre och djupare af samvaron än den
sam-hällsnorm, vi underkastat oss.»
Hon teg. Detta ämne skulle de väl aldrig
komma till klarhet i, tänkte hon, men hennes
kvinnliga instinkt hade redan fällt utslaget, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
