Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den grundligt, för nu hade de lof att bli litet
lulliga; det var inga skjutsar att hålla reda på.
Hafvet låg också i dvala; det hade rasat
och skulle snart göra det igen, när
oktoberstormen rullade fram öfver det, men nu var
det stilla, speglande i tröstlöst grått den blacka
luften. Man frös bara af alt se nt på denna
färgfattigdom.
Posten var det mest lefvande intresset på
dagen och en massa tacksamma vykort
aflevererades i de små gröna och gula husen hvar
morgon, när samhällets »ordinarie» gick ronden.
Han, den lille brefbäraren, med de allt för
långa benen till en minimal öfverkropp, var
mycket stolt öfver sin pösande nyhetsväska.
Första laddningen lämnade han alltid af vid
Ringborgen hos doktorns, men där väckte inte
hans hälsningsskörd någon större entusiasm,
annat var det hos de många änkefruarna och
gamla fröknarna längs Storgatan.
Signe Megdal hade bott längre kvar än de
andra badgästerna, men nu var också hon rest.
Hon hade förefallit upprörd vid afskedet, men
Börje skämtade bort hennes mörkrumsstämning
med en nästan nonchalant glädje.
Han var för sin del alldeles färdig med den
lilla frun och gaf henne utan afsaknad en god
dag. Det vackra hos henne hade han
uppskattat med den intensitet det var värdt, och
någon slags själ hade han aldrig sökt hos det
välskapade fruntimret. Han trodde, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
