Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja.»
»Han lutade sig öfver henne, lade sina
båda händer om hennes hufvud smekande och
varmt och såg henne djupt in i ögonen.
»Du lilla älskande kvinna,» sade han vekt,
»du söker dig fram till kärleken också på de
oländigaste vägar, och jag vet, att du tyckte
den jag visade dig vara ofarbar. Förstår du
nu ändtligen, att jag vill du skall älska mig,
inte mitt hem och inte frukten af min kärlek i
främsta rummet, utan mig!»
Hon teg, så tänkte hon, kunde endast ett
fåtal kvinnor älska, och de hade säkert aldrig
nordens tempererade värme i blodet; de
förbrändes af sin egen lidelse. Hon stod dem
nära; hennes blod var sjudande hett, men ej
så, att det svalkades af stundens tillfredsställda
lycka, ej heller så brännbart, att en kort passion
förtärde det.
Han släppte henne och började åter gå
fram och tillbaka.
»Tänker du bo hos din bror?» frågade han.
»Nej, jag är rädd det skulle slita för myckel
på endräkten,» sade hon leende, »jag bor i
pensionat.»
»Och när reser du?»
»Jag har allting i ordning, så för den skull
kan det godt bli i morgon.»
»Ja, det är ju ingen idé att skjuta upp
det.»
»Nej, det är det väl inte.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
