Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, antagligen, Det är svårt att få någon
duglig vikarie, och för resten är det ingenting
jag har lust till. Jag väntar och ser, om
jag längre fram behöfver resa utrikes och strypa
en sorg eller döfva en lycka. Du vet nog, Elsa,
att jag inte ser mer än en ingripande makt i
mitt lif: du! Jag är trofast på mitt sätt.»
Hon mötte hans blick, och det blef så
modigt och ljust inom henne. Han kunde
kanske ej låta henne gå för alltid! Sakta reste
hon sig och bredde med en mjuk, blyg rörelse
ut armarna emot honom.
»Du käraste min vän, kanske finna vi
hvarandra till slut.»
Han tog hennes armar och lade dem fast
om sin nacke, så kysste han ömt de mörka ögon,
som strålade emot honom.
»Du är det outrannsakliga, oberäkneliga
lifvet själft,» hviskade han, »och som lifvet
älskar jag dig — i lidande eller lycka.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
