Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EIsa-Maria hade fått en nästan feberaktig
oro öfver sig de dagar hon nu gick kvar i
Stockholm. Hon var ute från morgon till kväll, och
hon tycktes njuta hufvudstadslifvet intensivare
än någonsin. Det bref hon med motvillig
fruktan väntade från Börje kom icke. Hon sökte
det bland sin post på nattduksbordet, när hon
sent kom hem, eller hon anade det på
frukostbrickan, som jungfrun bar in till henne.
Ett par dagar sköt hon upp sin resa; det
mod, som först varit så kraftigt inom henne,
tynade småningom bort, och hon vågade ej taga
Börjes tystnad för ett välkommen, snarare för
en pliktunderkastelse.
Hon tänkte, att det skulle varit godt att ha
någon att rådgöra med, men hon träffade så få,
som ville eller kunde med förstående se in i en
annan, och de togo hennes försäkran, att den
underbart vackra hösten lockade henne att dröja,
för fullt äkta.
Preben Lyckes små godglimmande ögon
sågo kanske litet längre in, men hon lät dem
aldrig få rak kurs utan vände sig gärna åt sidan,
när hon trodde, att stämningen skulle förråda
henne.
Så var det också den dag, då de
tillsammans besökte Bergianska trädgården. Hon
pratade i ett om blommor och träd, om
Haga-minnen och Brunnsvikens täcka stränder.
Han gick tyst med väl igenknäppt rock, och
den mjuka filthatten djupt i pannan, då och då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
