Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
leken med gulnade blad på fuktig sand. Man
slites emellan glädje och vemod på en dylik
dag, och när skrattet stillnat, tåras ögonen utan
alt man vet hvarför, men den som en gång
följt en kär afliden på den sista långa färden,
och sett en grafgårds kullar, kors och vårdar
förgyllda af sol från en metallskarpt blå
himmel, glömmer aldrig den stunden i senare höstar
och förstår bättre, hvarför det är så nära mellan
löje och gråt. Lifvet har något
inkommensurabelt vindstilla och dock oroligt för dess
iakttagare utanför skrankel, när det belyses af blek
höstsol och frostbrända blad dala till marken.
Aldrig skulle till exempel en Cyrano de
Berge-racs dödsstund blifvit så vacker, om inte
åskådaren sett den i löffällningens drömstämning.
Börje såg en sekund ut mot hafvet,
tank-spridt, men ändå med en viss omedveten
njutning, som hade han i hemligt förstånd bytt en
blick med en god kamrat, hvilken delat hans
tumlande tankar och svarat dem med fräsande
vågbrus.
»Kommer doktorinnan hem i dag,» frågade
den ståtlige inspektorn, hvilken kom ut med sin
röda flagga; detta underligt lifliga signaltecken
i vårt eljest så färgoförstående land.
»Ja, hon gör det.»
Börje var glad att få höra sin röst; då
kunde han lättare justera den, och han
konstaterade genast, alt den hade sitt vanliga, något
torra tonfall. Hon skulle ej bli öfvervärmd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
