Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hem och icke den kära rösten svarar på deras
väntansfulla tillrop, ingen famn omsluter dem
för att jublande hälsa dem åter. Och dock ha
de varit så snälla, medan de varit borta!
Ack, för sina små flickors sk u lilia r den
nu döda ärligt kämpat emot sorgen öfver för-
lusten af maken, som hafsvågorna röfvat ifrån
henne, men det hade inte hjälpt, smärtan lade
henne dock i grafven, och nu hade hon inträdt
i det för de små alldeles ofattliga dödsriket.
Förlusten af fadern hade de knappt förstått.
Som han varit sjökapten, hade han ju i alla fall
för långa tider varit borta ifrån dem, men att
”mamma’’, deras ”älskade mamma”, ej fanns till-
städes i hemmet och gjorde det tryggt och godt
såsom vanligt, det både skrämde och förvirrade
dem.
Moster Karna bjuder till att trösta dem, så
godt hon kan. Hon har proppat deras förklä-
den fulla af allt slags godt — russin, mandel,
apelsiner, konfekt och fikon — och^flöljd af alla
de äldres beundrande blickar, lyckas omsider
den vänligå, vackra damen att med sitt smek-
samma joller trösta åtminstone den ena, Gunlög.
Det är en förtjusande söt unge. Ljusa,
silkeslena lockar omgifva det rosiga lilla anletet;
de blå ögonen, med sitt godsinta uttryck, lysa
som vackra stjärnor, och den lilla körsbärsmun-
nens vänliga småleende intager allas hjärtan.
Helt förnöjd krafsar hon nu skalen af en apel-
sin och låter den sig väl smaka, medan moster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
