Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
döljer, sig i något af de andra rummen. Men
faster Ebba får fatt i den lilla rymmerskan,
som hon lindrigt ruskar.
”En sådan vanartig unge”, säger hon, ty
hon har fått ett fikon från innehållet i Annas
förkläde m idt på sin hvassa näsa och är nu
mycket ond.
Och: alla de andra, både de som träffats
af de kringkastade ”godsakerna” och de som
undgått dem, instämma, och från det ögonblic-
ket är Anna allas ankunge. Endast morbror
Axel säger m ildt: ”Hon har ett trofast litet
hjärta i alla fall.”
Men de äldre ha nu slutat sina öfverlägg-
ningar och enats om ett beslut. Moster Karna,
som är änka och barnlös, och faster Ebba, som
är en ogift faster till barnens döda far, erbjödo
sig bägge att taga ett af barnen till sig. Men
olyckligtvis ville de båda ha Gunlög. Den
milda, godsinta moster K arna fick hela släktens
medhåll, ty den såg hellre att dess lilla älskling
kom till henne än till den gamla styfsinta fa-
ster Ebba, som af ungdomen i smyg kallades
”den gamla draken”.
Men faster Ebba ville ej gifva vika, utan
sade: ”Jag är gammal och har ett hetsigt lynne,
betänken detta. Jag vill inte ha den där en-
visa ungen, hennes och m itt lynne passa ej ihop.
Må K arna få henne och med sitt beprisade
änglatålamod ta bort kapriserna.”
Men moster Karna såg på sitt intagande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
