Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dern svarat: ”De dödas, m itt barn.” Och sedan
dess kallade barnen alltid kyrkogården för ”de
dödas trädgård”.
”Inte kan väl min mamma ligga där”, fort-
ior den lilla flickan att prata, då hon ej fick
svar på sin fråga. ”Där är väl så kallt och
vått nu, och min mamma var ju så sjuk, när
Gunlög och jag sist fingo gå in till henne, att
hon inte kunde svara oss en gång. Och far-
bror doktorn säger, att när man ä’ sjuk skar
man hålla sig inne i värmen. Snälla K atrina,
lofva mig att gå med mig och häm ta hem min
mamma!”
"Trösta oss för det barnet, så dummer hon
ä ’!” utbrast K atrina och börj ade ofrivilligt dela
sin matmors missräkning öfver att de ej fått
Gunlög. ”Tänker hon fortfara att bli så här
frågviser och enfaldiger, så blir här trefligt.
Tacka vill jag då Gunlög, hon ä’ alltid nöjder
och frågar inte och ä’ glader åt goa kakor och
så’nt där”, bifogade hon misslynt, då Anna ej
tycktes fråga efter de kakor och kringlor hon
välment stoppat till henne, utan lidelsefullt fort-
for att fördjupa sig i det enda ämne som in-
tresserade henne:
”H var ä’ min mamma?”
Men nu inträdde faster Ebba och gjorde
•slut på allt prat genom att med sträng röst
tillsäga barnet att sätta sig till bords ”och låta
maten tysta m un”.
Anna såg på henne med en skrämd blick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
