Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var det försent. Den rike köpmannens enda
lilla dotter — den sistfödda bland många brö-
der — hade brutit benet och skadat höften och
förblef ofärdig för hela sitt lif.
Den lilla flickan, hvars olycka alla ynkade
sig öfver, blef nu grundligt bortskämd. Föräl-
drarne kunde aldrig neka henne något och hade
ej hjärta a tt bestraffa den lilla olyckliga stac-
karn, som for omkring på sina kryckor och
föröfvade ofog med okväst liflighet. Men af
barnet vardt ungmö, och ungmön skulle föras
ut i världen, och nu fick den bortskämda unga
damen smaka på lifvets bitterhet. Hemma hade
hon varit allas älskling och hennes vilja lag,
men ute i sällskapslifvet gick man förbi den
lytta med en axelryckning och blickar, som
tydligt sade ifrån, att hon ej hade där att göra.
Hon blef skarp och bitter, och äfven de goda
stötte hon ifrån sig med sin elaka tunga. För-
äldrarne dogo, och bröderna gifte sig, och med
hårdnadt hjärta, svikna förhoppningar och otill-
fredsställd längtan efter familjelycka blef hon
ensam kvar att åldras i fädernehemmet.
Det föresväfvade henne dunkelt denna kväll,
där hon satt och blickade upp till föräldrarnes
porträtter öfver sängen, att mycket kunnat vara
annorlunda, om hon med ödm jukt sinne funnit
sig i olyckan och med kärlek tagit sig an den
unga skara, som hon i brödernas hem sett växa
upp, samt att lifvet ännu så sent hade en ros
i beredskap att dofta för henne, om hon sökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
