Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han och gossen kommit, och kusken fick nu
tillsägelse att köra dem till kyrkogården.
Då vagnen höll utanför de välkända grin-
darna, blefvo Annas ögon stora och väntansfulla
och läpparna öppnades, men ej för att framsläppa
ett ljud. Morbror Axel tog henne vid handen
och förde henne bort till en nyss uppkastad
graf med många buketter och bandprydda kran-
sar, sägande:
”Här, m itt stackars lilla barn, hvilar din
mor.”
Annas ögon blefvo om möjligt större.
”Jag kan inte se henne”, sade hon sakta,
så som hon lärt sig att tala i moderns sjukrum.
”Jag skall vara så snäll och tyst, men jag vill
så gärna kyssa henne.”
”Barn — barn, du vet inte hvad du begär.
Ack, din mor ligger ju härnere i den våta
mullen.”
Anna såg på honom, som om hon inte
trodde sina öron, men morbror Axel brukade
inte narras.
”Då skall jag gräfva upp henne”, sade hon
under strömmande tårar öfver att man kunnat
behandla hennes älskade mamma så grym t, och
hon ryckte beslutsamt af sig de små vantarna.
Gossen grät af medkänsla, och för den
äldre mannen var det, som om hans hjärta velat
brista. Han tog den lilla upprörda flickan i
sin famn och satte sig med henne på en när-
stående bänk. Och så började han berätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
