Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver sin lilla flickas görande och låtande och
om aftnarna satt vid hennes säng och kysste
henne och höll hennes hand och aldrig skulle
öfvergifva henne, ehuru Anna kunde hvarken
se, höra eller känna henne.
Ty morbror Axel hade sagt det, och han
narrades aldrig.
Då de kommo hem, var faster Ebba just
återkommen och hade trafvat upp en hel hög
med paketer i sin sängkammare. Morbror Axel
tog snart afsked, öfvertygad om att han läm-
nade sin lilla älskling i god vård, ty hans far
hade ömt älskat sin olyckliga syster och hos
sonen, morbror Axel, inplantat djup respekt
och tillgifvenhet för denna gamla faster, som
han knappt kände, då han minst af alla hennes
brorsbarn kommit i beröring med henne.
”Glöm inte bort mig, min lilla vän — själf
skall jag alltid ha mina små svenska flickor i
godt m inne”, sade han, då Anna i det sista
snyftande klängde sig fast vid honom.
”Kom snart — snart igen, m orbror Axel.
Alla lämna mig, jag blir så ensam.”
”En gång, fast snart blir det nog ej, skall
jag komma igen, och om Gud då vill och ni
själfva önska det, skall, jag hämta en af er till
att blifva en tröst för min stackars gosse, när
den tid kommer, att jag själf lägges i de dödas
trädgård”, sade morbror Axel, men det talet
förstod inte Anna då.
Men hennes lilla själ hade redan fått lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>