Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dörren och flyger med ett glädjeskri i den in-
trädandes armar.
Hon är sötare än någonsin i sin livita bro-
derade klädning med axelrosetter och skärp af
svart råsiden.
”Jag får röda och blå band, när sorgen är
slut”, upplyser hon viktigt, ty moster Karna
har hela dagen profvat den ena förtjusande
dräkten efter den andra på henne, och ju n g -
frurna ha slagit ihop händerna af beundran,
och mostern har kysst henne och kallat henne
”sin lilla älfva” — ”sin ögontröst” o. s. v.
Och Gunlög har fått det intrycket, att hon
är en liten prinsessa. Hon drar ifrigt Edgar
med sig för att visa honom det nya, underbara
dockskåpet — viktigt förklarande alla de ny-
modiga inrättningarna däri.
”Anna har nog inte maken”, säger hon öf-
verlägset, så som hon hört moster Karna säga
för hvar sak hon skänkt den lilla flickan.
Men under tiden språka moster Karna och
morbror Axel om den långa resa, som förestår
den sistnämde. Moster Karna ser mot taket
och beskärmar sig öfver ”det stora, ohyggliga
och falska hafvet”, m untrar resenären med att
undra om ”de skola ses igen”, och talar om
allahanda olyckshändelser till sjös.
Sedan faller talet på Gunlög.
”Jag skall göra henne till en äkta kvinna”,
säger moster Karna. ”Sak samma om hon inte
får så mycket vetande i sitt lilla hufvud — de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
