Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sågo den henne egna pojkaktigheten och den
köld, hvarmed hon röfvade fågel bona för att rikta
sin samling —- åt tuppen Pedro.
Hon hade erhållit honom på ett högst säll-
samt sätt.
Hon var nu tolf och ett halft år och tilläts
att fritt ströfva omkring med sin bössa, sedan
hon under herr Bojsens ledning ernått rätt
mycken skicklighet i att bruka den. Hon för-
skaffade faster Ebba nattro genom att med den-
samma ställa till skräck och förödelse bland de
skaror af kråkor, som i hundratal om höst-
aftnarna slogo sig ned i de gamla bladlösa trä-
den utanför fönstren och arla om morgonen
uppstämde sina hesa skrän.
Men annat än kajor och kråkor sköt hon
aldrig på, där hon, med bössan på axeln och
byxorna nedstuckna i de höga stöfvelskaften,
vandrade omkring bland bergen, genom skogs-
dungarna och öfver ängarna nere vid stranden
af älfven, däri ån, som skar trädgården, flöt ut.
”Men när jag blir stor”, sade hon oftast
och skakade beslutsamt och kraftigt det lilla
salongsgeväret, ”då skall jag ut på riktig jak t
med en präktig jakthund” — till de mostrars
och tanters outsägliga fasa, som råkade höra
henne.
När hon sålunda en dag tidigt på våren
låg utsträckt på rygg i det gassande solskenet,
med bössan väl gömd bland de torra löfven
från föregående år — ty så fort de vaksamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
