Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nåja, moster Karna pjunkar bort Gunlög.
Resultatet kan inte bli annorlunda.”
”Hä — Gunlög ä’ ett vackert barn, och
hennes fostermor vill naturligtvis ha heder
af’na”, genmälte Katrina, knöt halsduksrosetten
på Anna och räckte henne handskarne.
”Sankte Per!” suckade Anna förtvifiad och
synade sina af vårarbetet ute i drifbänkarne
grofva och lindrigt styfva fingrar. ”Du får
allt peta handskarne på mig, Trina lilla, för
jag äter då hellre upp dem, än jag konstrar
med dem själf.”
Lyckligtvis voro handskarne tillräckligt
stort tilltagna, och med tillhjälp af en af Ka-
trinas krokiga hårnålar gingo de att knäppa,
utan att en enda knapp sprang.
Och nu gick Anna i all sin glans att taga
adjö af faster Ebba.
”Far inte för vildt fram, så att du slår ner
något för moster K arna”, förmanade denna.
”Men var glad och naturlig och visa, att du
inte är någon bortkommen gås, fastän du inte
kan pipa och gnälla som de andra små kyck-
lingarne.”
Anna mumlade något om att hon inte ”för
två styfver frågade efter hvad de där sturska,
tillgjorda flickorna och sprätthökarne tänkte
om henne.”
”Och gå tyst, när du kommer hem, så att
du inte väcker upp hela huset — och ät inte
för mycket sötsaker.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
