Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• .. .. ■
■ ■
62
är balens skönhet — det är afgj ordt — och så din
toalett! Tillåt mig komplimentera dig för den
utsökta smak du inlagt däri.”
Gunlög bet sig i läppen och såg ihärdigt
ned på sin tallrik, för att inte brista i skratt.
Maria gaf den ”långa, odrägliga pojken” — så-
som hon inom sig kallade honom — en ogil-
lande blick, men Anna själf sade lugnt:
”Sjåpa dig inte, Viktor. Med mig kommer
du i alla fall ingen hvart, det vet du.”
Då Viktor såg, att hon ej lät förarga sig
af hans gyckel, ändrade han taktik.
”Hvad är det för bondgrannlåt du spökat
ut dig med? De där skjortknapparna har du
väl köpt för tio öre i ett marknadsstånd”, sade
han och skelade misstroget och afundsjukt på
de antika ciselerade knappar af guld och pärlor,
som Anna bar i sitt skjortbröst.
”M arknadsgrannlåt? Jo vackert! De ha
tillhört grandfarfar. Äro de inte vackra?”
”Du ljuger — de ha inte tillhört grand-
farfar.”
Det blixtrade till i Annas ögon, men hon sva-
rade endast genom att lossa den ena manchett-
knappen, som äfven tillhörde garnityret, och
lade den framför Viktor. Kontrollen öfverty-
gade honom, att knappen var äkta, och initia-
lerna ”E H ” på baksidan, att den tillhört deras
stamfar.
nBbygs du inte att bära något, som egent-
ligen tillkommer mig, såsom den äldste man-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
