Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Det är skam ligt — så mårjga m ot en och
en flicka till på köpet.”
Men de andra, som ej kunde smälta, a tt
denna flicka öfvervunnit en deras m anlige kam -
rat, hörde ej på det örat.
”H on härm ar oss pojkar i allting, och då
får hon också finna sig i a tt bli behandlad som
en pojke”— var den slutsats hvartill de kommit.
D etta var ju också rättvist. Men A nna
kunde ha sagt dem, a tt det ej v ar hon, som
börjat , och a tt hon endast velat försvara sin
heder — fast hon g jo rt det på ett både dum t
och opassande sätt, det kunde hon ej neka för,
ens för sig själf. Men hon visste af erfarenhet,
att det skulle ha gagnat till in tet — ingen
skulle ha lånat hennes ord ett uppm ärksam t
öra, och därföre fördrog hon med stoiskt lugn
och ett lik g iltig t leende, hvad som ej kunde
göras något vid.
Men då dörren smälde igen efter hennes
exekutorer — de uppretade gossarne — och hon
stod där ensam i tam buren, skym fligen utkörd
då tog sm ärtan af den lidna förödmjukelsen
och ångesten öfver att ingen, ingen höll med
henne, öfverhand.
Med svidande hjärta slog hon händerna för
det tårsköljda, blodiga ansiktet och borrade in
hufvudet i högen af kappor och ytterrockar.
”Mamma — m am m a!” hviskade hon såsom
alltid i höjden af förtviflan och instinktm ässigt
kännande, a tt hon endast ägde det bleknade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
