Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Åh faster — hon tål mig inte. En gång,
när hon var riktigt ond, talade hon om för m ig
hela historien — att hon hellre velat haft Gun-
lög, men att moster Karna också ville ha henne
och fick medhåll af alla de andra. Och sedan
dess kan hon inte med mig, utan gör mig så
här underlig, för att förarga dem, som inte läto
henne få Gunlög.”
Den milda, oerfarna Maria kunde inte svara
ett ord på detta meddelande, så öfverraskade
och grep det henne.
Anna fortfor:
”Jag tror allt, att faster Ebba vant sig vid
mig nu. Åtm instone tror jag, att hon num era
inte skulle vilja ha Gunlög, för henne gnatar
hon jäm t på. Hon håller nog fortfarande inte
af mig, men jag tror, att det roar henne att
ha mig att konstra med.”
”Innan vi blefvo fattiga”, sade Maria, som
nu återhäm tat sig efter Annas underliga för-
troenden, ”hade vi en guvernant, och vi höllo
af henne. Hon var så hjärtlig och förståndig
mot oss — alldeles som en äldre syster. Jag
förmodar, att din informator är på samma sätt
mot dig och att du är fästad vid honom.”
Anna suckade.
”Han gör nog sin plikt mot m ig”, sade
hon långsamt. ”Han lär mig mycket, så att jag
i själfva verket är före alla kusinerna och jäm n-
åriga bekanta. Men jag är rädd, att han är en
kruka mot faster Ebba och är emot mig allde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
