Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE KAPITLET.
Allvarstankar.
Följande dag var Anna förkyld, till följd
af sin glömska a tt taga galoscherna utanpå de
tunna blankläderskorna föregående kväll, och
måste till sin förtviflan hålla sig inne.
Solen lockade med vårglans. Gärna skulle
hon dessutom ha ,velat springa öfver till det
lilla huset midt emot och språka med sin går-
dagsbekantskap och göra sig öfvertygad om
sanningsenligheten af att Maria verkligen ”hy-
ste intresse” för henne — ankungen. Det var
så svårt att tro; men Maria hade sett så
god och sann ut — nog hade hon menat hvad
hon sagt ändå. Ah, om de kunde blifva rik-
tiga vänner! Hvilken tröst och hvilket stöd
detta skulle bli för den ensamma flickan, som
väl hjältem odigt bjöd till att sätta sig öfver
den ovilja, som visades henne, och vara nöjd
med blott sitt samvetes vittnesbörd, men ofta
— ack, så ofta! — kände sig smärtsamt berörd
af denna ovilja. Och hur ofta kände hon
sig ej också vacklande och osäker; hur väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
