Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en sådan befängd idé som att slå ut mjölken
öfver honom.”
”Ja, det vet jag inte själf. Jag hade nätt
och jäm t så mycken besinning kvar, att jag
insåg, att detta ej var tillfället att klå upp ho-
nom, såsom han förtjänat, men något aflopp
måste min vrede ha, annars hade jag bestämdt
spruckit.”
”Hm! Men du har inte sagt, hvad Yiktor
sade som retade dig så.”
”Ah, nu tycker jag det var så fånigt, att
jag knappt kan förstå hur jag kunde bli så
arg. Han påstod två gånger, att jag ljög, att
jag brukade snatta frukt och att jag, dig ove-
tande, tag it grandfarfars knappar ur din by-
rålåda.”
”Nej, men att pojken kunde vara så fräck.
Yiktor brukar alltid uppföra sig väl och takt-
fullt i sällskap. Du m åtte ha retat den snob-
ben förut?”
”Ja, när hela högen ramlade omkull i pol-
kan, blef han nog topprasande. Men för öfrigt
är visst min blotta åsyn nog att reta gall-
feber på honom. Och dessutom var han troligt-
vis afundsjuk för knapparnas skull —han påstod,
att jag ingen rätt ägde att bära, hvad som en
gång skall bli hans.”
I detsamma bar K atrina in lampan, och Anna
kunde se faster Ebbas ögon gnistra och två
röda fläckar färga hennes kindknotor — tecken
till, att hon var duktigt ond.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
