Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och. gaf i detsamma till ett glad t utrop. Med
några skutt var hon uppe i backen och kom
strax därpå tillbaka med en handfull blad och
några sippor, hvaraf hälften voro utslagna,
hälften små gråludna knoppar.
”Om du sätter dem i vatten, slå de u t”,
sade hon och räckte Maria sitt täcka fyud, som
denna tacksamt mottog.
”D etta skall fröjda mamma”, sade hon ömt.
De hunno snart älfstranden och vandrade
en stund tysta i det tofviga, vintertorra mar-
gräset, som växte utmed densamma.
”Du påminner så mycket om min bror, som
är död och som var näst mig i ålder”, sade
Maria, då Anna i ett utbrott af ohejdad mun-
terhet ryckte af sig mössan och svingade den
i luften.
”B erätta mig litet om honom.”
”H an hade ett mycket häftigt sinne, och
vi tyckte allt, a tt han var en bråkmakare —”
”Ni tyckte inte om honom”, inföll Anna
hastigt.
”Jo, vi höllo mycket af honom, vi sörjde
den glada gossen djupt, och nu tycka vi nästan
att han var en ängel redan då. Han var sa
godhj ärtad och rättfram , men också så obe-
tänksam. Alltid hade han något upptåg för
sig. E n gång hade han stoppat sina små hvita
m arsvin i en af mina långa silkesstrumpor, och
de små dumma djuren ville rakt inte vända
om igen och gå u t samma väg, ’som de kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
