Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fastän kallt, dock ej var farligt för hans star-
ka lif.
Vi få gå längre u t”, skrek Anna och om-
fattade kram paktigt Marias hand.
Då de hunnit så långt att vattnet nästam
gick dem upp till midjan, kommenderade hon
åter halt.
Vi fa läsa vart Fader vår och öfverlämna
oss i Guds hand5
5
, sade Maria med svag röst.
Anna pressade hårdt ihop läpparna och
tänkte, att detta var en svårighet, som måste
öfvervinnas, och att hon framför allt borde bi-
behålla sin själsnärvaro, såsom hon läst om att
personer i lifsfara stundom gjort och härigenom
läddat sig. Tankarna aflöste hvarandra blixt-
snabbt i hennes barnsliga men ganska utveck-
lade hjärna, och tydligast af alla var denna:
”Mig skall ingen sörja, men Maria — hon
maste räddas. Kanske lyckas jag uppehålla
tjuren medan hon springer undan.”
M aria”, sade hon högt med skallrande tän-
der och blåbleka läppar, men alltjäm t stödjande
Maria, ”vi vika af mot vänster tillbaka mot
stranden, men det gäller att springa.”
”Jag kan inte — jag är alldeles stel”, kom
det endast såsom en hviskning till svar.
”Nu gäller det”, skrek Anna — ty tj uren
var dem nu sa nära, att de hörde hans flåsande
andhämtning, medan vattnet från hans klöfvar
stänkte dem i ansiktet.
Hon skjutsade på Maria några steg, i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
