Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arma repade sig nu raskt, och när våren
hunnit så långt i sitt underfulla arbete som att
hvitströ backarna med sippor och färga björ-
karnas veka hängkvistar med ljusgrönt och
ur trädgårdsmullen krusat fram de tidigare
blomstren, — då drog denna lilla friluftsflicka ett
djupt andetag af förtjusning, ty nu gaf den
snälle gamle doktorn henne lof att gå ut och
förnya bekantskapen med den fagraste årstidens
féerier.
Faster Ebba kunde se henne stillsamt van-
dra omkring och iakttaga, huru långt växtlig-
heten kommit, ända ifrån kastanjerna, som ju st
öppnat sina brunklibbiga knoppar, och ned till
ormbunkarna som med fjuniga, lustiga knorr
sköto upp ur mullen. Men när den gamla da-
men efter middagen med Fidelio i knät som-
nade in i sin kakelugnsvrå, då ställde ankungen
genast sina steg mot det lilla oansenliga huset
på andra sidan vägen.
F ru W edman fick tårar i ögonen och om-
famnade henne tyst, då hon inträdde, fattade
därpå hennes hand och ledde henne bort till
Marias soffa, hvarpå hon återtog sin söm, läm-
nande åt de båda flickorna att sinsemellan göra
upp sina små angelägenheter.
”Tack, Anna, tack!” sade Maria sedan de
första hälsningarna utbytts. ”Men det är omöj-
ligt — kära, lilla Anna, vi kunna inte. Du är
ju bara ett barn ännu, och det vore ohyggligt
att tänka, att vi skulle begagna oss af dig.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
