Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och gåfvo hvarandra fula öknamn. Slutligen
tycktes de Gra bli värst och togo kvinnan och
drogo henne till sig. De satte henne vid en
vagga, hvari ett litet barn låg och kvidde, och
kvinnan lullade det genast till ro. Men de grå
männen togo kastruller och stekpannor och
spinnrockar och väfstolar och tvättbaljor och
symaskiner och hängde rundt om vaggan, så
den blef så tung, att den arma kvinnan knappt
förmådde röra den ur fläcken. Men då grälade
de grå männen på henne och kallade henne ”ett
onyttigt tin g ” — fast inte alla. Ty en del af
de små karlarne skänkte henne en grann siden-
klädning, som skiftade i regnbågens alla färger,
satte pärlor i hennes hår och fästade Fåfäng-
lighetens blomster vid hennes barm, och därpå
slogo de sig ned vid hennes fötter och började
prata dum t snack med henne. Detta behagade
kvinnan; hon blef otålig på den tunga vaggan,
skuffade undan kastrullerna och allt det andra,
som männen skänkt henne, och brydde sig nu
inte om annat än sina blommor och de herrar,
som smickrade henne. Men då passade de an-
dra små grå männen på. De togo spinnrockar
och väfstolar och kastruller och stekpannor och
hyttor och smörkärnan — ja, alltihop, utom
skurbaljan (för det var inte manligt) och bör-
jade arbeta med lif och lust, och de vackraste
saker rullades under deras skickliga händer upp
för Gunnars ögon, och de härligaste dofter från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
