Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är rädd, vi aldrig kanna betala igen dessa pen-
gar. Hvad skall din faster säga.”
Anna upprepade sina försäkringar, att fa-
ster Ebba aldrig frågade efter hvad hon gjorde
med sina pengar, och bad fru W edman för all
del ej hafva några bekymmer för denna sak.
”Om du inte tillåter mig att göra hvad jag
kan för dig, så är det ingen vänskap”, sade hon
bedröfvad till Maria. De båda flickorna sam-
sprakade ännu en stund, och sedan gick Anna.
”Min kära lilla flicka, låt inte denna odräg-
liga eftermiddag afskräcka dig från att kom-
ma igen”, sade fru W edman och följde henne
ut. ’Mag hade trott, att jag skulle kunna komma
snart tillbaka, men Gunlög skulle på bal, och då
hon skulle taga på sig sin nyaste balklädning,
befanns den vara så tilltufsad, att den måste
uppsnyggas med nya spetsar, och jag kom all-
deles lagom för att hjälpa till därmed.”
Anna försäkrade, att hon skulle komma
snart igen. Då hon kom ut på vägen, möttes
hon af en syn, som hon aldrig i hela sitt lif
skulle glömma. En drucken kom slingrande
från ena vägkanten till den andra, och redan på
långt håll igenkände hon — Marias far.
Då han kom närmare och fick se Anna,
som stel af fasa tryckt sig intill gallerporten,
stannade han och plirade listigt med ögonen.
”Pen — pengarna, ja, de ä’ sin kos, min
unga dam. Har schangtila vanor, passar inte
för det där huset därinne”, sluddrade han och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
