Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ångest och oro öfver att ej kunna grönska med
den unga våren, och dess stolta skygghet för att
blotta sin smärta.
Så kom hösten. Faster Ebba beslöt nu att
skicka Anna på besök till farbror Johans och
hoppades, att hon härunder skulle glömma sin
”barnslighet” — såsom hon kallade vänskapen
för Maria W edman och som hon fortfarande
såg med oblida ögon.
”Om det åtminstone vore en pojke, som du
kunde lära dig duktighet utaf”, sade hon en
dag föraktligt.
”Hon lär mig ödmjukhet och tålamod, fa-
ster”, svarade Anna käckt.
Men faster Ebba jollrade med Fidelio, som
om hon ingenting hört. Ty hennes styfsinthet
hindrade henne att gilla detta, och hennes rätt-
sinthet tillät henne ej att klandra det.
A tt resa till farbror Johans var ett hårdt
slag för Anna. Flickorna, hennes kusiner, myc-
ket husligt uppfostrade och landtliga, kunde
aldrig glömma, att hon ej var en gosse, och voro
skygga och förbehållsamma emot henne. Och
förhållandet mellan henne och Viktor var sämre
än någonsin efter uppträdet på Gunlögs bal.
Farbror Johans egendom låg ett par mil från
staden, men Viktor gick i skolan där, var in-
ackorderad hos en gammal änkefru, och Anna
och han hade träffats flera gånger sedan upp-
trädet, men knappt talats vid. Hon var öfver-
tygad om att han ej skulle underlåta att göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
