Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a tt hon släppt till ett par kronor u r sin egen
kassa. Ty den blyga, alltid artiga och vänliga
unga flickan i huset m idtem ot hade äfven vun-
n it hennes gam la hjärta, och när hon kom till-
baka, efter a tt med Svensson ha varit öfver med
de nyköpta sakerna och hjälpt fru W edm an
a tt badda om den sjuka, hade hon tårar i ögo-
nen och sade senare på kvällen till Anna:
J a g tycker, a tt hon borde slakta ett af
sina höns och ge fru W edm an för den sjukas
räkning. Dä ä! väl inte ofta dom har en
köttbit på bordet, och sådana sjuka som fröken
M ari behöfver stark föda.”
”S äger du det, T rin a”, sade A nna och
spärrade upp ögonen. ”K ära du, slakta dem
allihop och bär dem dit öfver.”
Och hon öfvervakade att en tippa af hen-
nes egna slaktades, en för hvar vecka, och
stektes för den sjukas räkning, och Pedro —
som det aldrig kunde komma på frågan att
taga — såg sin familj i betänklig grad smälta
ihop, tills han en vacker dag fann sig stående
på sophögen ^ensam och gala - en stackars
änkeman, ty icke en pulla fanns där, som kom
vid hans artiga skrockande, när han ville pre-
sentera henne de sm akliga korn, han krafsat
fram.
M aiia v ard t y tterlig t häpen, då Annas sär-
egna, men n y ttig a och så välbehöfliga gåfva
kom.
”Ah, så ljufligt jag lig g er”, sade hon och
Tvillingsystrarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
