Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där lätta dunster och ett aflägset brus ifrån
skogarna och älfven tydde på att naturen vak-
nat upp ur sin vinterdvala och redde sig att
mottaga den ljufva tid, som Maria nämnt, när
hon sagt: ”Jag kommer nog ut då.”
Kanske tänkte faster Ebba på det unga lif,
som skulle gå bort, och att hon själf — gamla
människan — satt här ännu och tyckte sin tid
vara långt borta, ty hennes drag blefvo allvar-
liga och dystra, och tankfullt strök hon med han-
den Fidelios fina päls. Men hade Anna hört de
noggranna instruktioner, hon nu gaf den häpna
Katrina, så skulle hon ha vunnit ny bekräf-
telse på sin tro, att faster Ebba ej var så elak
som hon gjorde sig.
Men hon fick denna bekräftelse ändå.
”Ah, Anna — Anna, hvilken utgift du nu
igen haft för mig, och så mycket pengar! Hvar
i all världen har du fått så mycket pengar
ifrån?”
Det var Maria, som dagen därpå mötte
Anna, då denna inträdde till henne, med detta
tilltal.
”U tgift? Pengar?” upprepade Anna i det
nedslående medvetandet, att hon var alldeles
pank, såsom hon sagt till fastern.
”Så många vinflaskor! Och hela 25 kronor!
Ack min Gud — och aldrig — aldrig kan jag
göra något för dig.”
Anna såg lika frågande ut.
”Jag begriper inte alls, hvad du menar”,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
