Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom var den största ära och det största nöje,
en flicka gärna kunde tänka sig.
Endast Anna förblef lugn. Hon visste i
alla fall. att valet ej skulle utfalla till hennes
fördel, och inte heller föll det någon af alla de
andra in att hysa en aflägsen tanke härpå.
”Morbror Axel är så förståndig och upp-
lyst, men naturligtvis skall han finna mig lika
otreflig som alla andra”, tänkte hon. ”Han har
naturligtvis gammalmodiga åsikter och kan ej
se något behagligt och godt däri, att fruntim-
merna höra upp att vara behagsjuka, okunniga
och känslosamma.”
Men när den sista skålen druckits för det
nya årets välgång och de äldre herrarne blif-
vit färdiga med sin ost och kex och småflic-
korna ätit sig till tandvärk på nugaten och
smågossarne började bli oroliga och bråkiga,
reste sig faster Ebba upp, slog i händerna och
middagen var förbi. De unga flickorna skyn-
dade att draga sig tillbaka till Annas rum för
att prata ostördt och dricka kaffe.
Anna hade väl ännu kvar sin lilla sofkam-
mare bredvid faster Ebbas, men därtill hade
hon fått ett stort trefligt rum bredvid. Där
funnos bokskåp och bekväma fåtöljer och ett
präktigt skrifbord mellan fönstren och blom-
mor sörjde alltid den unga flickan för att det
fanns i vaser och på fönsterbord.
I ett hörn hade hon en ganska försvarlig
samling gamla vapen, som tillhört grandfarfar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
