Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro konstiga människor båda två. Men dn kan
ju afkorta din vistelse här — flytta till moster
Karna — säg, morbror Axel.,,
”Du är inte mycket artig, min vän”, sade
morbror Axel misslynt. ”Gläder det dig då
alls inte att jag är här.”
Anna betänkte sig ett ögonblick.
”Jag glädjer mig å de andras vägnar, men
inte å mina egna”, sade hon och såg honom
frimodigt i ögonen.
Morbror Axel satt stum inför denna upp-
riktighet.
”Jag hade väntat mig annat”, sade han
endast.
”Förstå mig rä tt”, bad Anna och lade sin
hand bevekande på hans. ”Jag ställer dig så
högt — för mig är du idealet af allt godt och
fullkomligt, och nu har jag fruktat att fästa
mig för djupt vid dig. Jag känner ju min oför-
måga att behaga — jag är rädd, att du skall
bli missnöjd med mig, sådan jag utbildat mig
sedan vi sist råkades, och det skulle göra mig
så ondt att blifva bedömd af dig som af alla
andra. Jag skulle helst ha sett, att vi ej träf-
fats igen, utan a tt jag fått behålla m innet af
hur du en gång älskade den lilla flickan och
var god emot henne” — tilläde hon sakta.
Morbror Axel, som förut varit böjd för att
tro, att hon var kallsinnig, fruktade nu nästan
att hon var något öfverspänd. Men hon intres-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
