Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel småleende. ”Men lofva mig att inte komma
med några öfvertalningar eller någon surmu-
lenhet, ifall jag blir nödsakad att gifva dig ett
m otsatt förtroende.”
”Men morbror Axel, kar då Gunlög ej fal-
lit dig i smaken”, utbrast Anna förskräckt öf-
ver hans förbekållsamliet.
”Jo, mycket. Hon är mycket älsklig —
men detta får ej bestämma mig. Nåväl, har
jag ditt löfte?”
”Det har du, morbror Axel”, sade Anna,
glad åt att hon åtminstone skulle bli i tillfälle
att varna Gunlög, så att hon ej hängaf sig åt
alltför säkra förhoppningar, ifall det otroliga
skulle hända, att morbror Axels val skulle luta
ifrån henne.
Dagarna därefter återtog Anna sina studier
med förnyad ifver, och morbror Axel, som såg,
att hon var omöjlig att rubba i sin föresats att
vara flitig, lämnade faster Ebbas hus och drog
på besök till sina andra släktingar. Men han
’hälsade allt som oftast på hos den gamla frö-
ken, och som det var mycket fam iljebjudningar
denna tid till hans ära, så träffades Anna och
han som oftast, och man förvånade sig åt den
förtrolighet, som syntes råda emellan dem. De
stodo ibland för sig själfva och skrattade och
disputerade i vråarna, och det såg nästan ut
som om de haft någon gemensam hemlighet,
sade man.
”Det är en skam att se hur hon gör sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
