Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hagligt och vid vattenpussarna, som vårsolen
ännu ej hunnit torka upp, hoppade hon vigt
och behändigt öfver. Gunlög hade ängsligt
dragit upp den något släpande klädningen, vi-
sade ett burr af spetskantade underkjolar och
ett par små högklackade kängor, som skuro
djupt in i den lösa marken och gjorde gången
oskön och vacklande. Vid vattenpussarna vände
hon sig hjälplöst till morbror Axel, och han
måste bogsera henne öfver och stänkte ner sig
och kunde till slut icke låta bli att fråga, hur
hon bar sig åt, när hon var ute och gick utan
herrsällskap.
”Det faller mig aldrig in, morbror Axel,
att gå på sådana här vägar utan m anligt be-
skydd”, svarade hon, och morbror Axel log åt
hennes nästan förnärmade ton.
”Men du borde hoppa. Se så vackert Anna
just nu gör det.”
”Det kan gå för sig, när man blott har en
snäll gammal morbror i sällskap. Men tänk om
några ungherrar vore med!”
”Jag tänker de skulle vara belåtna med att
du besvärade dem så litet som möjligt, min
söta vän.”
”Sådana herrar, som ej ha sitt nöje i att
passa upp en dam, sällskapar jag inte med”,
svarade hon stucken. ”Jag vet väl, att herrarne
äro rysliga nu för tiden, men det är fruntim-
mernas skull, som inte längre uppfostra dem
till ridderlighet.”
O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
