Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Målar Edgar äfven?”
”Ja. Han gick en tid i artistdrömmar.
Den tokige gossen påstod, att kan måste bli
något ”opraktiskt” — för min skull. Men nu
kar kan slagit detta ur kågen, inseende att man
icke tilltvingar sig snille, och är varm t kängif-
ven sitt arbete.”
”Hvad är kan egentligen?”
”Fabriksmänniska. ”
”Fabriksm änniska?” upprepade Anna skrat-
tande.
”Ja, fabrikör kan jag ännu inte kalla ho-
nom. Det ger sig hvar han kommer att bygga
sina fabriker — om kär eller i Amerika”, till-
lade morbror Axel suckande.
”Jag är viss om att kan ock Gunlög kom-
ma att bli de bästa vänner”, inföll Anna, vari-
erande sitt älsklingstema.
Morbror Axel svarade ej, och då Anna
blickade upp på honom, såg kon att kan såg
både otålig ock missnöjd ut.
”H ur är det, morbror Axel?” frågade kon
hastigt.
”Ah, Anna! Jag fruktar, att Gunlög kan
det ej bli”, sade kan i jämmerlig ton.
Anna bleknade.
”Inte Gunlög”, upprepade kon mekaniskt.
”Nej, nej. Hon skulle trötta oss båda. Ed-
gar är så van vid de amerikanska flickornas fria
själfständiga väsen. Ock, min Gud, kan kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
