Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrån sig, hade kunnat intyga, att det kände en
flicka, som inte brukade somna ifrån sina studier.
”Lofva mig, att du lägger dig vinn om att
hädanefter visa morbror Axel dina vackraste
sidor. Tala inte med honom om skräp, för det
tror jag inte intresserar honom, och sköt dina
språkstudier med mera intresse, så kanske allt
åter kan blifva godt”, sade hon och intogs af
n y tt hopp för systern.
”Det måste blifva så”, inföll Gunlög häf-
tigt. ”Jag har gladt mig så åt denna resa —
jag skulle ej kunna bära det, om den ej blefve
af för mig*
”Kära du, gör dig blott ej för säker. Och
låtsas framför allt inte om någonting för de
andra, så att du åtminstone räddar din stolthet
ifall det inte blir af.”
”Var nu inte olycksprofet längre”, utbrast
Gunlög otåligt. ”Säg mig i stället, om jag kan
få några pengar af dig.”
”Nej, har jag ju sagt — det är omöjligt.
Jag har inte ett öre. Du får vara skyldig så
länge — gör bara inga flera skulder — och du
skall få, så snart jag själf får.”
Gunlög suckade, men måste finna sig, väl
vetande, att om Anna kunnat hjälpa henne, så
skulle hon också ha gjort det.
Då hon och morbror Axel skulle till att
gå, följde Anna dem till gallerporten och fick
tillfälle att hviska till honom:
”Försök en gång till, morbror Axel. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
