Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning så vidt i hans förmåga stod att gifva, "att
det är så grufligt olika att ströfva omkring här
mot hemma. Vackra taflor af sköna rosor och
blåögda damer och män, som efter fullgjorda
plikter vederkvicka sig med stark mat och dryck
vid den husliga härden, och fridsamma gummor,
som väl i sin’ da’r gråtit sorgens, men ej tröst-
löshetens tårar, lullande små jollrande barn på
sitt knä — dylikt kommer för mig, när jag
vandrar omkring här, under bokarnas skugga.
Ven hemma, da jag klättrar omkring i våra
berg och backar under björkar och furor — o!
då är det som ville m itt hjärta brista af både
glädje och sorg. Det är så underligt då — så
ängsligt och sorgset och dock så härligt —
härligt.”
”Jag har själf känt det så en gång”, sva-
rade morbror Axel allvarligt, ”och undrat öfver
de m otsatta makter, som båda ville ha mig fatt.
A tt du ej erfar detsamma här, beror nu på na-
turens olikhet.”
”Ah, morbror Axel, himlen är dock blå,
skogen grön och ängen full af blomster hemma
som här.”
”Ja, men dock är naturen här och isynner-
het ännu längre söderut mer att likna vid en
skön dam, rikt och fagert smyckad såsom till
fest och väckande glädj e och helgdagsstämning,
medan den hos oss snarare är att anse såsom
den halfnakne lazzaronen, hvars fattigdom och
trasor väcka ömkan och sorgsenhet, på samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
