Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Om du står ut med m ig”, svarade hon en-
kelt och såg blygt på honom.
Han såg tillbaka på henne och tänkte, att
hon var en mycket söt flicka. Ty de som för-
mådde se skönheten hos Anna i sin enkla ram,
utan förgyllning från modehandlerskan, fann
henne mycket fängslande. Och Edgar var en
af desse.
”Min lilla syster!” utbrast han, och i ett
utbrott af plötslig ömhet slog han armen om
den unga flickans lif och tryckte en varm kyss
på hennes kind.
Ty denne reslige unge man, hvars svarta
ögon kunde blicka ömsom så mildt, ömsom ond-
sint, var mycket kärvänlig af sig, och han kände
det nu som om ett behof inom honom blifvit
fyldt — han som hittills måst sakna ett m ju-
kare väsen än han själf att älska och omhulda.
Men på Anna hade hans ömhetsbet37
gelse
en öfverraskande verkan. Morbror Axel och
hon voro väl utm ärkt goda vänner, men på sin
höjd gåfvo de hvarandra små vänskapliga knuf-
far ibland. Vänskapsförbindelsen med Maria
hade äfven varit af en annan art — djup, men
fri från allt ”slisk”, såsom hon brukade benäm-
na flickors öfverdrifna förtjusning för hvaran-
dra. Ingen hade smekt henne, ännu mindre
kysst henne sedan modern den allra sista gån-
gen tryckt henne till sitt hjärta och gifvit
henne den sista, matta kyssen — att nu Edgar
Tvillingsystrarna. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
