Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förmoda ett par brottslingar i två fredliga tu-
rister. Men kanske är det sed kär i landet att
anse alla, hvilka ej tala ett språk, som den
hemliga polismakten känner, för misstänkta
personligheter.”
Edgars djärfva, harmsna uppträdande allt-
ifrån början hade så uppretat den gamle kri-
garen, van som han var vid blind, darrande
undergifvenhet, att han af sin sjudande för-
bittring hindrades att se klart i denna sak och
a tt detektiven och vaktsoldaten af sitt nit drif-
vits att gå för långt, då de arresterat de båda
utländingarne.
”H erre”, röt han nu och blef blågredelin i
ansiktet, ”tig och var inte uppstudsig. E rt
krumbuktande hjälper er i allt fall ej, ty ni
har anträffats ritande af våra fästningsverk och
ert signalement stämmer med en misstänkt per-
sonlighets. Ah, dessa franske spioner, som snoka
omkring här, jag skall nog veta att utrota
dem — jag!”
Anyo omfattade Anna varnande Edgars
arm, ty hans ögon började åter spruta eld.
”Tänk på din far”, bad hon ängsligt och,
glömsk af förbudet, på svenska. ”Denne herre
gör nog endast sin plikt, och vi få förlåta ho-
nom, om han i hettan härvid förgår sig. Tänk,
dessutom hur förargligt för honom, när han blir
upplyst om hur de alla misstagit sig. Dä är
det vi som triumfera, men — stackars han då!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
