Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upplefva något romantiskt, men Yiktor mot-
svarade på långt när ej hennes ideal för en
romanhjälte. ”Stackars lilla jag ” behöfde en
stark och manlig ung jätte, som vore sinnad
att på kraftiga armar bära henne genom lifvet,
och som hon med beundran och respekt kunde
se upp till. Men Yiktor! Nå, det var henne
ej obekant, a tt han bland kamraterna gälde för
att vara en mes, och att det fanns folk, som skrat-
tade åt den tillgjorde unge herrn eller andra
som kallade honom ”pomadburk”.
Emellertid var han dock hennes bäste vän
och ifrigaste beundrare, och under hennes vi-
stande på Hallersberg hade de dagligen sina
långa telefonsamtal. Dessemellan kom hansjälf
och fördref tiden med Gunlög i orangeriet eller
på verandan — lastad med godter och skvaller,
alltid redo att ynka henne och knyta sin spens-
liga näfve åt faster Ebba ... bakom fasterns
rygg- ^
Så förgingo dagarna. Moster Karna dröjde
fortfarande borta, och faster Ebba började se
medtagen ut. Hon blef mycket kraftlös i följd
af sina tärande själskval samt brist på sömn
och aptit. Gunlög började ängslas för att hon
skulle bli sjuk på allvar, så att ej ens moster
Karnas hemkomst skulle blifva en giltig an-
ledning för henne att lemna fasterns hus, och
hon beslöt meddela Viktor sina bekymmer.
Hon stämde möte med honom pr telefon
och for sedan med spårvagnen till staden, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
