Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig vid denna medvetna lögn, som hon gjorde
sig saker till.
Hon hade fruktat ett vredesutbrott, men
det uteblef alldeles. Det gamla ansiktet i den
spetskantade mössan var mörkrödt af glädje
öfver underrättelsen att Anna var på väg hem.
Det drogs väl ihop af ett föraktfullt smålöje
vid Gunlögs bekännelse, men icke alltför ovän-
ligt sade fäster Ebba:
”Lättskräm da fjolla! Trodde, jag skulle dö7
kantänka! Men lika godt! Det skall bli en
verklig lisa att få hem min duktiga flicka,
ofvanpå all den förtret jag haft af henne, mam-
sell sjåp.”
Gunlög stod och hängde hufvudet, med lju-
set i ena handen och telegram met i den andra.
Hon hade blifvit väckt ur sin ljufva sömn och
hufvudstupa kastad in i de trångmål, hon åsam-
kat sig själf, och detta var mer än den klena
flickan tålde vid. Hon kände en nervattack i
faggorna, men kämpade tappert emot, ty man
skulle föga frågat därefter här, och ingen mo-
ster Karna fanns till hands att taga vård om
henne. Men den bleka, skälfvande och half-
klädda gestalten företedde en så ynklig syn,
att till och med faster Ebba rördes till medlidande
och tillsade henne något vänligare att gå och
lägga sig igen. — ”Jag är i alla fall inte ond
på dig! Alltsammans är en följd af din upp-
fostran, stackars flicka.”
Dagen därpå var gamla fröken såsom ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
