Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag drömde blott”, hvarpå hon på n y tt
sjönk tillbaka och tillslöt ögonen.
Men nn gled dörren sakta npp och Anna
stod lifslefvande framför dem. Hon var helt
blek och hennes blick flög afbedjande från den
ena till den andra.
”Ni trodde, att jag blifvit fiskmat”, stam-
made hon upprörd, men bjöd till att anslå en
skämtsam ton, för att förtaga det första öfver-
väldigande intrycket vid sin oväntade uppen-
barelse. ”Men jag for ju alls inte med ”Odin.”
Morbror Axel hade misstagit sig om afgångs-
tiden. Odin gick medan jag ännu ej hunnit
längre än till Hamburg, och jag måste vänta
öfver hela dagen i Lybeck och fara med Thor,
som afgick först på kvällen.”
Hon höll upp ett ögonblick, men ännu
tycktes det ej ha kommit lif i de båda bleka
varelser, som stirrade på henne.
”Jag afsände genast ett telegram om saken
till morbror Axel. Men jag visste intet om
Odins förolyckande förrän nu, annars hade jag
förut underrättat om att jag ej varm ed. Trina
säger, a tt ni äro förtviflade. Men nu när
jag är här lifslefvande igen och lika ryslig,
blir det väl som vanligt, förmodar ja g ”, slöt
hon med en suck och närmade sig för att bjuda
handen till hälsning.
Men med ett utrop m idt emellan gråt och
jublande lycka klängde sig Gunlög fast vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
