Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sticker blixtsnabbt banden i fickan efter Edgars
sista skrifvelse, men bejdar sig bastigt.
Eädd att bli sentimental, tar bon med för-
nyad ifver itu med bärplockningen ocb säger
med ett försök att skämta:
"Det är i alla fall förskräckligt! Vi, du
och jag, äro knappt nittonåringar ännu ocb
dock redan öfver öronen förälskade. Hvilken
lycka att våra val utfallit så väl! H ur härligt
dock lifvet är, Gunlög!”
Men Gunlög svarar ej. Hon har upphört
med bärplockningen ocb stirrar häpen bortåt
trädgården bakom Anna. Denna, troende det
vara den stora bandhunden — Gunlögs fasa —
som sluppit lös, vänder sig raskt om. Men i
nästa ögonblick tappar hon sin bärkorg hand-
löst i marken och ropar till af öfverraskning
och glädje.
Det är Edgar, som kommer därborta. Han
sneddar tvärs öfver gräsplanen och närm ar sig
med ifrigt utsträckta händer.
”Jag har kommit för att hämta dig åter
till oss, Anna. Ej en dag längre hade jag
kunnat lefva utan dig!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
