Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställt in hästen. Hade jag inte redan ätit middag,
så borde jag göra det nu, sade hon, ty vi skulle nog
ej hinna fram till Hornsholm förrän till kaffedags.
Jag föreslog, att hon skulle gå med mig och äta.
Hon såg frestad ut, men afböjde likväl bestämdt, och
jag håller vad hon nöjde sig med några smörgåsar på
en bänk i köpingens folktomma plantering. Själf
åt jag en hastig middag på stadshuset och hade
knappt slutat den, så skramlade Hornklou’ska eki-
paget upp för porten för att afbämta mig. Jag
blef kall. Det fyrhjuliga åkdonet med ett stoppadt
framsäte för oss och vagnskorg bak för alla mina
saker och en del påsar — jag kunde förstå för hus-
hållets räkning — liknade, hvad skröplighet och
obekvämlighet angår, mer en tattarkärra än ett fri-
herrligt ekipage. Nå, jag hade nu icke annat göra
än att sätta mig upp och hålla god min. Detta hade
jag dessutom föresatt mig förut att göra inför alla
eventualiteter.
Vägen föreföll rätt lång och det blåste kyligt,
så jag var glad ba min plaid att svepa in mig i.
Jag ville dela med mig af den åt min körsven, men
hon afböjde detta, förklarande, att det icke alls var
kallt, men att dét väl var min ovana vid att åka i
öppet åkdon, som gjorde att jag frös.
Hon hade kanske rätt. Frisk och glödande satt
hon bredvid mitt lilla huttrande jag; inte ens de
små obehandskade händerna, som höllo tömmaärna,
förlorade för en minut sim hvita, varma kolorit.
Jag försökte få ett samtal i gång, men var rättt mods
stulen, och hade jag ej haft i baklåll att försöka
leta ut hvad som ännu möjligen förestode mig, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
